Förutom incidenten med vindskyddet så var det en förvånansvärt mycket bra dag. Pigg, glad och positiv var precis vad jag var. Kände mig utvilad för en gång skull. Första natten sen v31 jag sovit riktigt riktigt bra... Men men..
Som vanligt reflektion på fredagen och denna gång med go fika som EC bjöd på. Efter det ännu mer fika när jag, flyttgeneral satt i möte. Höhö spännande.
Nya leksaken IPaden plockades fram och jag och barnen roade oss att lajja lite med collage.
Vi hade även finbesök av en igelkottunge som barnen döpte till Felix Gustafsson. Vilket jävla namn. Undra vad de fick det ifrån. Men söt var kotten.
Det var lite snabbt om denna fredag. En utvilad fredag. En fredag utan känslor. En lättnadens fredag. En fredag utan tankar på dig.
Men nu ska jag och mitt huvud med tillhörande bula gå och sova.
Dessutom är det jäkligt taskigt med batteri på tele. Jaja
Groggy och illamående, ja så slutade min kväll. Tycker lite synd om mig själv men men det går nog över till slut. Och vad har hänt då för att jag ska känna mig groggy och illamående. Jo förstår ni. Jenny erbjöd sig att städa på förskolans gård och städa in leksaker för det regnade ute och alla gått in. Känner mig stressad och skyndar på. Missbedömer helt avståndet till vindskyddet och springer rakt in i det och slår i bakhuvudet. Ramlar i backen, smärta i huvudet, kräks och flimmer av svarta prickar framför ögonen. Bulan i huvudet kom omedelbart och min enda tanke var. Hoppas ingen såg mig och ringer ambulans. Ja alla verkar tycka att just ordet ambulans är det roligaste att säga just nu. Ja jävligt kul. Skrattar på mig... jaja.... Sitter under vindskyddet en stund, yr som fan, börjar känna smärta i nacken. Vägrar säga något eller ropa på hjälp. Väljer till slut att på vingliga ben och smärta städa färdigt på gården. Då kommer svettningarna. Skakar i hela kroppen. Då går jag in och berättar för Bodil vårt skyddsombud. Hon blir först skit arg och menar att jag kan ju ha skadat mig. Jag står ju säger jag och småflinar lite.
Hon ger mig en skadeanmälan som ska fyllas i och en till försäkringskassan. Det är vad jag ska göra efter detta inlägg. KUL.
Alltså så jävla kantigt. Fan springa in i vindskyddet. Vet ju att det är lågt. Är så arg på mig själv. Och jävligt ont gör det. Än värre var att jag trots smärta i huvudet tog bilen till mediamarkt och köpte två filmer som tröst. Ja jag vet. Jävligt dumt. Hade en påse bredvid om jag skulle kräkas. Nog om detta
Öppna din egen.... Jag öppnade min. Den har stått öppen länge men tröskeln var tydligen den svåraste att kliva över. Ödet ville annat.... Vet inte riktigt vad jag känner just i detta nu. Ledsen, ja som fan men ändå inte. Jag visste, hade på känn redan innan vad svaret skulle bli. Den här gången förlorade jag... Men ger jag upp, aldrig. Motgångar är till för att övervinnas. Ångrar jag? Nä aldrig... Det är det modigaste jag gjort Hoppas jag? Hoppet är det sista som överger en....
Sitter i köket och småfnittrar lite för mig själv. Tur att det inte är någon som ser mig, då skulle de nog tro jag är galen. Galen kanske jag är men vad gör det. Jag är jag och mig får man ta som jag är. Men på tal om galenskap så har denna vecka varit galen. Galen på ett bra sätt och höjdpunkten kom i fredags. Inget jag kan skriva här men ett underbart slut på den kvällen. Bra eller dåligt får ödet bestämma. Ler vid tanken....
Men nog om fredagen. Den som lever får se.
I Torsdags gjorde jag och Sara stan osäker med bland annat sockervaddsätning och Wasa besök. Det sistnämnda kändes lite sådär. Vem fan går in på en pub i huvtröja. Jo GhettoJenny grr.. Tur vi bara var där i 5 min. Ville helst bara ramla genom golvet..
Efter jobbet på fredagen for jag och Sara åter in till stan för lite marknad, skräpmat och olämpligt prat. Och som sagt fredagen slutade inte som jag trodde hehe, bättre..
Norrköpings stadslopp hmm inte värt att nämna något om detta förutom att jag trodde jag var bättre tränad än jag var och däcka vid 5 km. Dålig tid. Arg som satan.
Trevligare blev dock kvällen. Harrys med några av kollegorna från jobbet. Cider (kors i taket) och oxfile. Kanske inte världens bästa kombo men gott. Massa prat om grabbar. Hur kommer det sig att man alltid kommer in på det? Hm Största snackaren är ändå jag. Mycket prat och liten verkstad. Det vet ju alla. Fan vad tragiskt..
Nåja. Kvällen fortsatte med karusellåka. Eller rättare sagt blev medtvingad i virvelvinden. Kräkvarning efteråt. Usch. Blev tidigt hem.
Och idag då. Segaste dagen på länge. Troligtvis för att jag hade en ton saker att göra, vilket jag också gjorde.
Hann med lite stan och solning med trevligt sällskap också.
Men nog om denna vecka. Nu ska en påse ostbågar öppnas.
Kolmården idag med trevligt sällskap. Behöver inte skriva så mycket om det. Bilden säger mer än tusen ord. En bedårande nykomling som vi vilade ögonen på många timmar...
Kan för övrigt nämna att jag idag lärde mig använda Instaframe hihi
Musik som inte borde lyssnas på strömmar ut ur lurarna. Tårar som sakta rinner utmed kinderna. Tårar av glädje, tårar av smärta, tårar av vrede...Varför? Jag har inget svar. Tusen tankar yr runt likt snöflingor i mitt huvud. Tankar som inte ens borde finnas där. Det går inte. Begrava dem, aldrig. Fina är de..
Vad händer.... Jag vill så gärna tro.
30 dagar, många ord och 1,5 gång. Mer tankar.. Borde inte, kan inte, vill inte sluta tänka
Känner mig vimmelkantig. Positiv känsla..
Trots tankar och tårar reser jag mig varje gång. Man måste våga för att vinna...
Nu kan jag bara le genom tårarna och blidka framåt. Vad har jag att förlora... Inget... Absolut ingenting..
Jag fattade mod och gjorde något jag aldrig gjort förut. Bra eller dåligt. Återstå att se...
Lev i nuet, spara inte på fina ord och känslor utan säg dem och visa uppskattning för allt du har. Även om solen inte skiner och regnet öser ned så finns det tusentals som hade velat byta plats med dig och få uppleva den dagen. Varje hjärtslag, varje sekund är en välsignelse! Det enda vi har är nuet så var rädd om det.. vem vet vad som händer imorgon..
I can if I think I can and so can you
