Underbar dag med juvelerna. Efter frukosten for vi hem till mig och mor kom på kaffe. Hon tog med sig kidsen när jag och Calle åkte till affären. Kan väl säga att vi inte var direkt ensamma men handla behövde vi. Kidsen hade nog betydligt roligare. De matade änderna.
På kvällen när jag lagade mat så höll grabbarna på med olika experiment. Bland annat testade vi hehe att koppla 9 Volts batteri med små sladdar och satte på tungan. Öö mycket kul. Man fick en liten stöt och så smakade det illa. Ok de gjorde annat också. Tuva surade mest men det gick över tills vi såg filmen Rio.
Sen var det bara mys innan det var dags för sov.
Hej hopp tjo ho.
I morgon är det nyår. Lala
Underbar dag med juvelerna..Calle hittade en ny kompis och det var ett jävla tjattrande vid frukosten. Tuva, butter och sa att alla var taskiga mot Furby..Ee nä vi lär henne bara fula ord hehe.
Promenad sen i fina vädret, prästgårdsleden. En skatt lokaliserades och det var SM i tjat slingan runt...
Dök in på en fika hos Calles mamma efter promenaden. Helt slut..
Hem..
Mera tjat och tjut. Fick separera kidsen en stund. Tuva ritade och Olle spelade på sin dator.
Bodil och Johan kom förbi och vi planerade lite nyår. Kommer bli kul.
Efter maten såg vi Smurfarna 2, smälte choklad och doppade frukt i. Riktigt mysigt.. Kvällens höjdpunkt kom när kidsen lagt sig. Whisky och hockeyspel. Behöver ju knappast säga vem som fan..
Underbar dag som sagt.
Aldrig mer ska mitt liv vara som förut. Ett liv där man inte kämpade. Där man la locket på och inte pratade med varandra. Ett liv där stöttning inte existerade.
Inte min förlust utan....
Det känns så bra nu. Låt det fortsätta så.
Kl ringde 07.00 och det var bara att bege sig ner till tvättstugan. Alla andra sov så gött och jag ville bara krypa ner igen. Men det fanns inte tid till. Mycket skulle göras innan det var dags för besiktning av min bil 10.20. Vi kom lite tidigt dit så jag roade mig med att sjunga "ingen rädder för vargen" måste sett kul ut, eller inte.Pärlan gick igenom. Hade jag trott annat.
Därefter for vi hem till Calle. Vad Tuva och han höll på med i bilen vet jag inte. Det lät och stojades. Jaja. Titta på bilderna så ser ni..
Kidsen såg film och Calle försökte sätta ihop min lykta. Det var tydligen svårt öö... Mycket komplicerat. Typ två delar som skulle sättas ihop. Men till slut så. Fint brann den..
18.00 var vi bjudna hem till Calles mamma Anna på en bit mat. Brorsan Johan med familj kom också. Mycket trevligt men mina juveler var lite blyga.
Kul att träffa dem igen.
När kidsen somnat såg vi filmen SAW 6
Dan före doppardan:Pizza och vin. Kanske inte världens bästa kombo men sällskapet desto bättre.
Kvällen avslutades med bubbelbad med rött ljus på Kullerstad Mansion..
Trevlans
Julafton:
Firades på Kullerstad Prästgård..
Mycket trevligt
Jag åt lutfisk för första gången. Var inte så tokigt även om konsistensen påminde om hehe
Talibanvarning dock på Calle
Juldagen:
Mor och far kom på kaffe och på vägen plockade de upp mina juveler som skulle till mig.
Paket öppnades och sen var det full rulle med lek. Olle byggde med lego och Tuva med sin Furby. Satans liv och tjatter på sötnosen. Furby alltså..
Kvällen var desto tråkigare. Inga detaljer men ledsen var jag
Min lilla present som införskaffades kvällen till ära
Annandagen:
Myspys, film och lek hela dagen med juvelerna
Mat och legobygge på samma gång
Tuvas hemmaspa
Nä nog från mig.
Hej hopp
De sista tvivlen har släppt. Aldrig mer ska jag tvivla. Kanske kan jag äntligen få bli lycklig...
Calle kom in i mitt liv under en mycket jobbig period i mitt liv. Trots det har han hela tiden funnits vid min sida som stöd. Kramat mig när jag behövt och lyssnat när jag behövt prata.
Den här veckan har han visat känslor jag inte sett förut. Känslor som fått mig att känna mig vacker och älskad precis som jag är. Calle har visat hur mycket han tycker om mig och jag har sett en rädsla av att förlora mig.
Jag älskar att se honom le när han tittar på mig. Älskar att höra orden han säger till mig.
Jag är lycklig...
Saknar honom. Ja det är så. Jag saknar honom så mycket.Längtar till nästa gång vi ses.. Hm vid midnatt...
Längesen jag kände så här.
Calle, jag vet att du läser. Jag tycker om dig så mycket.
Idag saknar jag dig massor men hoppas du har kul på julbordet.
Du är fin och underbar och jag förstår inte hur någon kunnat släppa något så fint.
Jag och juvelerna har också haft mysigt. Först köpte vi film. Sen åt vi skräpmat och jag myste med min nya fleecetröja.
Nu ska jag snart sova.
Puss
Sitter i soffan... Brasan är tänd, Ronja rövardotter på tv och en stor kaffe står på bordet. Ont i kroppen har jag också efter mina 300 armhävningar. Ja helt sjukt att man gjort så många. Men har man tagit en utmaning så har man. Tror även att alla andra här i rummet också är helt slut.
Dagen börjades med pulkaåkning hemma hos mig samt lite tjut från mikroberna som inte förstod eller ville förstå reglerna för snöbollskriget vi hade. Dessa är avstängda vid nästa tillfälle. Tjut är blä..
Efter snölekar gick vi in och bakade pepparkakor. Mysfaktor på högnivå när alla satt där med sin deg och sina formar. Om jag vågar äta några vet jag inte. Vet fan inte var kidsen haft sina tassar.
I morgon blir det troligtvis Löfstad slott och marknad. Så nu är det time to sleep
Kom på något roligt från baket.
Calle kom fram och gav mig en kyss när jag stod och väntade på att ta ut från ugnen. Jag tyckte det smaka lite underligt. Och visst jävlar hade han pepparkaksdeg i truten. Jag dog nästan.
Tuva kommer fram till oss. Tittar på Calle, vänder sig lite drygt mot honom och säger - vad äcklig du är.
Vi blev lite paffa.
Lite senare kommer hon fram till mig.
- mamma, jag tycker Calle är söt när han ler men säg inget.
Nä jag lovar säger snälla mamman och går in och berättar för Calle.
Theo sa även en gullig sak till mig. Han sa att han håller på Jenny när jag frågade om de trodde jag skulle klara utmaningen
Hehe gulle
God natt
Förändringsarbete är svårt om man inte vill förändras. Frågan är varför man vill leva som man gjort om livet man levde inte var bra för en. Jag orkar inte mer nu. Kan inget mer göra. Vill inte heller göra något.
Är trött på att personer inte kan se sitt eget beteende och att de gör vad de gör och att de dessutom skyller på andra för att de gör som de gör.
Jag är inte gjord av sten.
Jag är ledsen precis som alla andra.
Hur länge ska jag vara ledsen?
