Idag vid läggdags frågar Tuva mig med tårar i ögonen- mamma, om du dör nu bara så där. Vem ska ta hand om oss då? Pappa kan ju inte. Du vet hans schema..
Jag blev lite ledsen inombords av hennes fundering men försäkrade att pappa givetvis skulle ta hand om dem om så skulle ske.
Jag tycker det är jobbigt ibland när juvelerna har sina tankar och funderingar. Vet liksom inte vad jag ska svara och ibland blir man ju ledsen själv.
Just nu är det mycket frågor kring farfar i himlen och vad som skulle hända om det börjar brinna hos oss på åttonde våningen.
Ja det var allt för idag
Igår var det dags igen. SOL utbildning i Åbylundskyrkan. Den här gången diskuterades högläsning och litteratur vilket var intressant. Så Jesus som fortfarande hängde snett på korset störde mig inte lika mycket. Eller jo lite kanske. Jag är fortfarande irriterad över att tvingas in i kyrkan. JAG VILL INTE... Buhu... Jaja nog om detta...
Alla hjärtans dag också.. Just ja... En dag när man ska uppmärksamma sina kära lite extra. Trams... Kärlek till de sina visar man varje dag. Behövs ingen speciell dag för det...
Kommersiellt skit bara. Köp så mycket som möjligt. Ju mer presenter, desto mer tycker du om. Nä aldrig.
Ok kidsen fick lite.
Ett kort, megakinderägg, en tidning och en godispåse...
Men oavsett om jag gillar alla hjärtans dag eller inte så spenderades den med de jag tycker om
Kl är 21.00 och jag ligger i sängen. Kors i taket, Jenny ska sova tidigt. Jo det ska jag... Är helt slut efter denna långa dag.
Det var så skönt att komma hem. Se och höra barnen som mor min hämtat.
Saknat dem så..
Mina underbara juveler... Finns inget mer underbart än dem...
Nu kan jag sova sött.
Ska bara springa in och titta till Tuva först.
Olle sover bredvid mig i natt så jag ska väl rätta till filten lite hihi.
Over and out
Varför ska det vara så svårt för vissa att glömma det som varit. Det som varit existerar inte längre. Jag må vara i en svacka för tillfället men jag lever här och nu. Jag älskar nuet och är så nyfiken på vad framtiden bär med sig. Det enda jag vill är att få vara glad. Låt mig då få vara det...
De enda som mår dåligt och som är de verkliga förlorarna är de som fortfarande ältar och lever kvar i det som va.
Sorgligt, ja vet men inte för mig.
Jag reser mig, blir starkare för var gång. Nu är jag på gång och min vindruta är stor hehe
Sitter i personalrummet på jobbet och meningen är att jag ska läsa någon tråkig bok. Men tankarna är någon helt annanstans och jag känner mig orolig och ledsen i kroppen. Det jag funderar på är varför någon som tycker om en gång på gång säger saker som inte menas. Saker som gör så ont. Nått man tyckt varit bra blir helt plötsligt inte värt ett skit bara för att personen i fråga inte kan behärska sig utan kläcker något om att allt var bättre förut. Varför gör man så?
Varför sårar man någon bara för att?
Varför just mot mig och ingen annan?
Varför bryr jag mig?
Jag har så många varför för just nu förstår jag faktiskt inte vad jag gjort för att förtjäna all skit jag får. Varför???
Varför förstöra allt genom ogenomtänkta ord?
Fan för dig....
