Ska inte skriva världens längsta uppsats om Göteborgsvarvet utan bara lite kort. Gick kanonbra. Vaknade och mådde pyton. Ont i hela kroppen. Men väckte upp den med diverse olika grejer. Godis framförallt.
Starten gick 14.35. Kände ganska snabbt att jag var i bra form och tog rygg på farthållaren (en som springer efter en viss tid) 1:45. Tempot gick under 5 minuter per kilometer. Det kändes bra och jag var mallig fram till ca 10 km, då jag undrade vad jag gett mig in på. Gav mig dock fan på att klara att hålla hela vägen vilket jag också gjorde. En tjej från en friidrotts klubb och jag hjälptes åt att pusha varandra för att klara tiden.
Var så jäkla glad när jag gick i mål. Log med hela kroppen fast jag var trött.
Gick i mål på 1:44:15.
Det var 16 minuter snabbare än förra året och jag känner verkligen att träningen gett resultat.
Tror min pappa blev förvånad över tiden.
Log hela vägen hem från Göteborgs. Är så himla glad.
Jaaaa 1:44:15
Årets medalj. Ful som fan
Min fanclub
Trött men glad
Idag på jobbet får jag ett mess från Olle där det står att han skadar ögat. Men vad har hänt då. En bild skickas på ett blått öga. Jo har fått en frisbee i huvet så han tuppade av. Eee jaha. Och varför ringer ingen mig från skolan... NåjaLite senare när vi lämnat Tuva på scouterna så bestämmer jag och Olle att. Vi ska hälsa på mormor och morfar. Vi passerar Olles pappa hus och Olle vill gå in och säga hej. Ca två minuter senare ringer Olle och gråter så hjärtskärande att mitt hjärta nästan stannar.
- mamma jag har ramlat.
Det tar mig 20 sekunder att springa till pappans hus och där ligger Olle och har ramlat baklänges ner i en trappa. Jag blev så rädd och ledsen när jag såg honom för han kunde inte ta sig upp. ( Linus var ute och sprang)
Efter mycket om och men får jag upp en skärrad och ledsen Olle från trappen och tillsammans går vi ner till mormor. Det slutade bra den här gången. Men tänk om han hade ramlat fel.
Nä fy. Det där ledsna rösten i telefonen. Det var nog bland det värsta jag upplevt. Blir lite ledsen när jag tänker på det
Min underbara Olle
Åren går och de går fort. Kändes som att det var i går hon kröp omkring och slet i allt hon fick tag på. Jag pratar om min lilla, stora tjeja Tuva som fyllt 10 år. Firandet började med skönsång och paketöppning på morgonen. Därefter glass i i köket (innan frukost)Lite löpträning med Olle och en himla massa städande innan gästerna kom vid 17.00. Det bjöds på tacos och till efterrätt glassbomb, Tuvas önskan. Många fina saker fick hon men jag tror nog att Calles present var nummer ett. En egen symaskin. Lyckan när hon öppnade och insåg var totalt. Kul. Tuva är först i familjen med en symaskin. Kanske henne man ska be om hjälp av hädanefter. Hm konstiga presenter. En annan lekte ju fortfarande med Barbie när man var 10. Nåja.
En toppen dag avslutades med lite eld i Näkna....
