jlblm

Jag kom. Jag åkte. Sårade din vän och ändå ville du fortsätta vara min vän. Så långt borta men ändå så nära. Facebook på gott och ont. Vi pratade om allt möjligt. Vi pratade i camen. Du har sett mig både glad och ledsen. Du frågade hur jag mådde. Jag blev glad och mådde bra när vi pratade. Tyckte om din ärlighet. Blev glad när du tittade på studier här i Sverige. Men jag sårade dig, utan anledning och nu vill du inte längre vara min vän. Det känns tomt, som om någonting fattas. En sån simpel sak som att logga in på FB och inte se ditt namn på högra sidan känns tungt.

Jag kan inte göra annat än att be om förlåtesle. Men vill du inte vara min vän kan jag inte tvinga dig.

I miss you my friend Ahmed Elbieh