Sitter återigen ensam en lördagkväll som så många andra lördagkvällar.Tråkigt och ensamt som fan. Barnen sover sen länge och jag har gått in några gånger för att bara titta på dem. Ser så fridfullt ut. Vill bara väcka dem och ta dem i min famn. Krama dem....
I morgon är min sista dag med dem på länge då de ska till sin pappa och ha semester. Det känns förjävligt. Det gör ont och tårarna är inte långt borta. Vill inte vara borta från dem en sekund. Deras otacksamma pappa förtjänar inte att ha dem, även om barnen behöver det. Visst att jag kommer få ha dem på helgen men ändå. Fan så tungt det känns.
Det värsta av allt är att jag är ensam. Kompisar kan inte barnvakta mig jämt. De har jobb och sina liv.
Jag avskyr att vara ensam, speciellt när jag är ledsen. Då är jag inte längre den glada, spralliga som folk är vana att se mig.

Kommer under veckan att uppdatera bloggen. Lite har vi gjort på mina veckor så jag får väl njuta av att titta på bilderna på mina underbara juveler.