I går äntligen, efter en veckas tystnad hörde jag av dig igen. Vet du hur glad jag blev. Men glädjen blev kortvarig. Du försvann igen och den här gången för alltid och utan en chans att låta mig svara på det du skrev.
Du blockade mig. Jag trodde du var min vän. Det gör ont.....
Varför gör du så här...
Kan du inte bara vara min vän så att jag kan få vara glad. Du betyder mycket för mig.....
Lev i nuet, spara inte på fina ord och känslor utan säg dem och visa uppskattning för allt du har. Även om solen inte skiner och regnet öser ned så finns det tusentals som hade velat byta plats med dig och få uppleva den dagen. Varje hjärtslag, varje sekund är en välsignelse! Det enda vi har är nuet så var rädd om det.. vem vet vad som händer imorgon..
I can if I think I can and so can you