jlblm

Nu har det gått några dagar sen du hastig fick lämna oss. Det var tvunget eftersom jag inte visste om du led men det är sättet det skulle göras på som gör ont. Tänker på det hela tiden. Gíck det fort? Hoppas du inte kände nått. Får tårar nu när jag skriver. Du var ju trots allt mitt, Olles och Tuvas husdjur. Hade det varit på dan så hade vi åkt till smådjurskliniken och det hade skett på ett annat sätt. Barnen gråter fortfarande och frågar varför Signe var tvungen att komma till himlen. Jag har sagt till dem att du nog ligger i deras farfars knä och tittar på dem. Känns bäst så...

Men jävlar vad ont det gör att veta.

 

Kommer ihåg när vi busa med din ätbara tandborste och du bara sprang och gömde din. Du söta...

R.I.P Signe