jlblm

En person jag lärt känna sa till mig igår.

-Du ser inte harmonisk ut för fem öre.

Skrattade bort det. Är jag visst det bara lite sprallig. Men när natten kom och jag skulle sova kom tankarna, sen tårarna. Är det den bilden folk har av mig? Oharmonisk? Sprallig, varför är jag det? Försöker jag skydda mig från nått genom att vara sprallig och barnslig eller är det så här jag är? Vem fan är jag.....

Jag vill må bra, trodde jag var på väg. (om jag bara kan få bukt med magkatarren) Kollegorna säger att jag blivit så lugn. Känner mig lugn, men är ju inte det. Tänker för mycket. På allt, alla, det som var.

Jag vill leva i nuet, vara glad, ha sjävlförtroende och styrka att våga vara, säga ifrån

Jag är glad att personen sa att jag såg oharmonisk ut. Det fick mig att få tummen ur i dag.

Hade ett samtal med chefen på jobbet. Jag berättade hur jag mådde och vad jag kände och hon frågade om jag ville gå tillbaka till min gamla kontakt på Previa för att bena lite i saker. Självklart sa jag ja. Jag i min tur lovade att ta itu med min mage, vilket jag gjorde med en gång. Ska till farbror doktor i morgon. Förändringsarbete tar tid men jag är på gång. Jag vill vara glada, harmoniska Jenny som fokuserar på positiva saker i livet. Jag vill inte vara en jävla surfitta. Nog sagt om detta...

För övrigt har jag varit anställd på Torshag i 2 år idag...... tjoho

.