jlblm

Ensam med mina tankar, funderingar och tårar.

Dessa tankar kan jag inte dela här på bloggen även om det kanske skulle vara bra att skriva av sig. 

Skrika rakt ut från balkongen kan jag inte heller. Vad skulle grannar tro. 

Men just nu skulle jag bara vilja skrika ut min smärta. Det gör ont... 

Ont överallt.. 

Tomhet i hela kroppen. Tom på känslor.

Vet inte vad jag ska göra.. Vad jag ska säga... 

Någonting togs ifrån mig. Någonting som tagit åratal att bygga upp...

Självförtroende och självkänsla..

Så lång tid att bygga, så lätt att rasera..

Hur FAN tar jag mig ur det här. 

Tårar igen. Tårar som bränner. 

De här dagarna har varit de värsta i mitt liv sen 2008 då mitt liv tog en oväntad vändning. Av motgångar har jag vuxit. Har kämpat för att hela tiden komma vidare. 

Jag var på väg. Var lycklig... Kände mig levnadsglad. 

Men nu sitter jag här med tårarna i min ensamhet och vet ingenting... 

Jag tittar på min arm " I can if I think I can " 

Ja jag kan, men hur fan kommer jag dit. Känner mig så ensam just nu... 

Det som sagts och gjorts sitter så djupt och hårt. 

Ja, jag erkänner. Jag är knäckt..