jlblm

- Hej mamma, jag har blivit slagen idag...

Vad fan säger du och var ringer du ifrån. Aha från mormor. Ber henne skicka ner Olle till mig. 

Olle kommer till mig på arbetet 10 minuter senare, chockad, darrig, ledsen och yr  i huvudet. 

Han berättar att en klasskamrat dragit ner honom i snön, slagit honom med knytnävarna i ansiktet och huvudet, även på benen. En kompis skriker sluta men pojken slutar inte. Olle berättar även att han inte vågade skrika eller gråta av rädsla för att de som tittade på skulle reta honom. 

Fan så ont det gjorde i mig. 

Han satte sig vid bordet på avdelningen och började rita, en kollega kom fram till mig och viskade.

- Titta vad han ritar. Släpp inte det här

Det här är vad Olle ritade och skrev utan att någon sagt till honom.

Olle var hos mig till att Linus hämtade honom. Han mådde under omständigheterna bra men det mesta sitter nog inombords.

Så ledsen jag var på kvällen när jag dikterade ihop ett mail till fröken. Absolut inte acceptabelt någonstans. Nolltolerans är vand som gäller. Och detta, tänkte jag minsann inte släppa.

Tusen frågor snurrar i huvudet. 

Varför ringde ingen från skolan till mig? 

Vad hade hänt om inte Julia följt med honom, både in till en fröken och sedan till mormor?

Varför Olle? 

Detta är liksom inte första gången