jlblm

Jag visste faktiskt inte vad jag skulle svara så jag sa det. Ärligt Olle så vet jag inte varför jag är tillsammans med Calle. Jag hade liksom inget vettigare svar. 

Men här på bloggen kan jag skriva att Calle är den elakaste människa jag har träffat på. Spelar ingen roll vad man har varit med om i sitt tidigare liv man behandlar inte de man tycker om så illa som han gör. Gång på gång har han kränkt och sårat mig och sen nekat till det. Han sårade hellre mig än det otrogna exet. Hade jag inte sagt ifrån hade de fortfarande skickat sex sms till varandra, för han vågade inte säga ifrån ifall hon skulle bli arg. Hur jävla blåst kan man vara. Det värsta är att spärren inte ens finns när barnen är med. Det är precis som att han inte kan hejda sig när han blir arg utan spottar ut det mest elaka du kan tänka dig. Såna saker man inte säger till någon. Psykiskt sjuk, lika sjuk i huvet som min pappa, sämsta skit han träffat, sämre än exet är bara några saker som jag men även Olle och Tuva fått höra från hans mun. Och allt är alltid någon annans fel. Bortskämda jävla grabbjävel som inte klarar att ta hand om sig själv, än mindre hus och sitt eget barn. Man kan fan inte leka igenom livet. Man måste ta ansvar. Men han är väl innerst inne putt för att han inte fick leka suparlekar med sina polare mer. Punkt. Jag tycker inte att man super så att man blir aspackad när man har sina barn, speciellt inte när tendenser finns till aggressivitet. Och absolut inte vara bakfull dagen efter. Är väl sånt han saknar. Knulla runt och känna sig manlig. För man är ju mer manlig när man gör sånt än när man tar hand om den man tycker om. Tror inte att Calle vet vad ordet ömhet, empati ja alla jävla ord som har med kärlek och förhållande att göra. Kommunikation, vad är det. Är det när man åker tåg eller...

När jag nu sitter med alla dessa skrivna ord framför mig så är det mig oförståeligt varför han ens finns kvar i min närhet. 

Jag är så ledsen att mina barn fått se detta. De har hört och sett mer än vad jag trodde efter vad Olle berätta. Det skär i hjärtat. Förlåt älskade barn. Förlåt mig själv för att jag tillåtit all denna skit från någon under två års tid. Jag är mer värd än detta, att vara någons lilla hora man plockar fram när man känner för att vara snäll. För det är ju det enda som är bra med mig tydligen. Min mage och min rumpa. Smickrande....Ee nä inte ett dugg. För jag tyvärr inte säga detsamma.

Men nu har jag skrivit av mig. Måste sova. Känner mig faktiskt glad. Stolt över mig själv, över vad jag åstadkommit i mitt liv. Stolt över mina barn. 

Go natt

Avslutar med en bild jag hittade på Facebook