jlblm

Idag var dagen jag väntat på så länge. Dagen jag fasat för. Kamera i näsan dagen. Jo idag var det äntligen dags efter 4,5 månader med extremt ont i halsen och heshet att få komma till öron, näsa, halsmottagningen och träffa en specialist. Svettig redan innan jag kom in så ta i hand var jobbigt.
Efter diverse utfrågning blev det instrumentdags. Saker upp i näsan.
- är du ofta täppt
- öö nä
- ok men allt ser inte bra ut där...
Oki, så det ser alltså inte bra ut i min näsa, väggarna är vinklade fel. Typ
Instrument ner i halsen, inget var i mandlarna. Jippi
Och sen det bästa. Bedövning upp i näsan och in i halsen. Liten kamera körs försiktigt ner. Jag kräks nästan på doktorn och får avbryta. Tårarna rinner, mer bedövning, nytt försök. Klarade att hålla ut lite längre den här gången men tårarna rann och jag kväljde typ 10 gånger.
Domen då. Inga tecken på tumör eller knottror på stämbanden. Inget tecken på virus eller bakterier.
Troligtvis beror hesheten och det onda på sura uppstötningar. Nu blir det lite magsyrehämmande piller ett tag, riktigt hög dos. 4 gånger mer än det är i en vanlig omeprazol. Sen ska ytterligare prover tas. Jag ska få göra allergitest för att utesluta att det har något med halsen att göra eftersom jag stundtals får andningsbesvär av lukter.
Sedan remiss till logoped.
Det var dagen jag väntat på. Tur det inte var en tumör i allafall.