I går vid 23 tiden fick jag ett sms där det stod att jag var blåst. Allvarligt så blev jag helt jävla paff. Jag har ju förstått att personen, barnens pappa tycker illa om mig men att det var så illa trodde jag inte. Men han skrev alltså att jag var blåst och det som ligger bakom detta är bara antagningar och spekulationer. Det enda jag fick till svar efteråt var, varför tog du åt dig. Men herregud jag blir ju ledsen. Jag är varken dum i huvet, trög eller blåst. jag har gjort mycket, varit med om mycket under alla mina år men jag har kämpat för att komma dit jag är idag och tagit konsekvenser för saker jag gjort. Därför blir jag ledsen av att höra skit.. Man ska inte kasta sten i glashus när man ta mig fan inte är ett dugg bättre. Nu är jag less...
Många verkar tro att jag är gjord av sten och inte har några känslor. Men ack så fel. Jag kanske inte visar något men inombords gråter jag, och det jag bär inom mig blir ibland för mycket och då går inte tårarna att hejda. 
Varför inte fråga om man är nyfiken på mitt liv istället för att spekulera och anta.
Fatta att jag blir ledsen....Bara den som är felfri kan leka gud, men vem är det




Ljuspunkten i mitt liv barnen. Det är så underbart när de är hos mig. Mina underbara juveler. Ni är det finaste jag har...